Det här med skydd i hagen

I och med en mild vinter så är det också lerigt ute. Jag föredrar att ha på skydd ute vintertid när det lätt fryser och/eller är fryst hela tiden. Men nu så känns det nästan som det själper än hjälper i leran. Även om skydden sitter så pass bra att det inte tränger in någon lera på insidan så ligger det ändå runt bootsen och jag är rädd för skav. Samtidigt så är jag så rädd för att han ska springa och sparka sig själv och det är halt eller hårt i marken just nu. Usch, det är svårt det här. Jag vill ju minimera riskerna så mycket det bara går men när börjar det själpa?
Hur tänker ni?
 
Vardag | | Kommentera |

Låt oss prata om framtiden

Så i somras tog jag studenten och jag visste vad jag ville bli - lärare på förskola och tidiga åldrar. Jag sökte mig till grundlärarprogrammet och var väldigt nöjd med mitt val.
 
Under sommaren fick jag jobb som vårdbiträde inom hemvården i Skövde kommun.I början var det faktiskt rent ut sagt fruktansvärt tufft. Jag hade aldrig jobbat inom vården och hade heller ingen utbildning. I hemvården åker man dessutom runt själv så man får verkligen ansvara till 100% för sina handlingar och behöver då veta vad man gör. Jag var så nära att kasta in handuken de första två veckorna men jag kämpade på och ville verkligen klara det. Efter några veckor kom jag in i jobbet mer och mer och jag kände att jag hade kontroll och visste vad jag skulle göra. Jag började trivas med jobbet även om jag fortfarande var helt inställd på att jobba på förskola med små barn.
 
Hösten kom och jag skulle börja min utbildning. Min Studie- och yrkesvägledare hade tyvärr gett mig fel information om min utbildning där han påstått att jag skulle kunna jobba på förskola och i grundskolan, vilket inte stämde. Jag bestämde mig redan dag 3 att detta var fel utbildning för mig och jag lämnade min plats till förfogande och fortsatte jobba i hemvården. Jag började också arbeta som timvikarie på förskolor. Det är ett väldigt roligt arbete men jag började känna ganska snabbt att det är väldigt tungt jobb fysiskt. 
 
Jag har en diagnos som heter Ehlers-Danlos Syndrom, EDS som är en kronisk binvävssjukdom. Jag har ganska mycket problem med min kropp. Led- och nervsmärta, överrörlighet, dålig rygg, msukelproblemt och yadayada. Min kropp är alltså av ganska dålig kvalité. Jag brukar inte fundera så mycket över det och kämpa på i alla fall. Med lite alvedon så brukar det ändå gå. 
 
Men under hösten nu har jag ändå varit rätt dålig i speciellt axlar och rygg efter att har burit runt på mycket barn. Jag tycker verkligen att det är roligt men jag har ändå fått börja fundera över mitt val av yrke. Jag kom in på utbildningen för förskollärare som startar nu i Januari och jag började få lite ångest. Om jag har blivit så dålig av att jobba i 3-4 månader på förskola, hur ska det då bli när jag ska jobba i 45 år till? Tanken på att jag faktiskt kan bli så dålig att jag inte kan rida och göra annat jag gillar tvingade mig att verkligen fundera över situationen och kanske inse att min kropp faktiskt inte håller som andras gör.
 
Så nu är jag inne på ett annat spår. Jag vill bli sjuksköterska! Jag trivs mer och mer i vården och jag känner att det går att variera sig mycket inom yrket. Allt från att arbeta på avdelning på sjukhus till att jobba på trafikverket. Jag tror att det kan bli väldigt bra och jag är nog mer intresserad än vad jag själv anade innan sommaren.
 
Nu måste jag bara läsa in naturkunskap 2 eftersom jag dumt nog valde att läsa ekonomi istället i trean på gymnasiet innan jag igen kan söka till sjuksköterskeprogrammet till hösten 2017.
 
Vardag | | Kommentera |

Mateus bubble

Jag måste bara visa mitt porslin som jag fick i julklapp från Matues bubble-serien. Älskar allt från Mateus men detta är nog ändå min favorit. HÄR hittar ni deras hemsida!
 
Vardag | | Kommentera |
Upp