Det här med broddar och skydd

Broddtider är svåra tider. Jag är rädd för att han ska halka och jag är rädd för att han ska skada sig med broddar på.. Egentligen vill jag ha skydd och boots runt om i hagen men Mr. Åsikt har annat att säga. Han vill absolut inte gå med på att ha damasker på i bak, han fullkomligt hatar det så då slipper han det. Då är det en större risk att han skadar sig om han störs sig på skydden. Men ett par lätta och smidiga boots går han med på i varje fall så där kör vi med ett par riktigt bra från hööks.
 
På frambenen brukar jag ha skydd på om det inte är för mycket snö. Nu när det är mycket snö så vill inte skydden riktigt sitta still efter många timmar i hagen och då är jag rädd för skav och obehag såå nu chansar jag lite och låter honom gå med bara boots även ifram. Problemet är att Buster så himla lätt får skav men nu har jag kommit på det bästa för honom som än så länge fungerar väldigt bra! 
 
På bakbenen har han då sina nätta boots från hööks i stl M eftersom han inte vill ha något klumpigt på bakbenen och än så länge har han inte fått skav av det i alla fall. I fram har han ett par fårskinnsboots från protector i en storlek större som täcker hela hoven bättre. Det har han faktiskt också accepterat ganska bra!
 
Hur gör ni under broddtider?
 
Buster, Utrustning, Åsikter och tankar | | En kommentar |

Sadelpaddar

Den eviga diskussionen om sadelpaddar. Det är verkligen ett sånt typiskt ämne som aldrig slutar diskuteras och där folk argumenterar in i döden om det är rätt eller fel, svart eller vitt. 
 
Jag själv är för paddar. Jag vill ha en padd på mina sadlar. Behövs den inte så lägger jag ändå under en tunn gelépadd för stötfämpningens skull. Behöver jag inte köpa en ny sadel om jag bara lägger under en padd på den gamla gör jag gärna det. Jag gillar helt enkelt paddar. Samtidigt är det ju inte så att jag tycker att man måste ha padd, det är ju upp till var och en. Den enda jag vet är att jag alltid kommer att ha någon slags padd under alla mina kommande sadlar. 
 
Det finns många, inklusive mig som tycker att fårskinnspadda är fina. Jag menar, kom igen, det är som att ha en kattunge undersadel, huuur mysigt? ;) Det många glömmer är att en sådan är väldigt tjock och den kan man inte lägga under sadeln om den är utprovad/passar utan eftersom den gör sadel mellan ca 2-6 cm smalare om man har en vanlig fårskinn och det gör ju stor skillnad så var noga med det innan man slänger på en padd. Så att inte vidden eller tungdpunkten ändras i sadeln! Viktigt, viktigt.
 
Men mycket argument mot är just att sadeln inte sitter bra om den måste ha padd. Ja, utan padd ja. Men räcker det med att sätta en padd under och den sitter bra (inte bara provisoriskt bra, såklart) så ser jag ingen anledning till att köpa en ny sadel för tiotusentals kronor på en ny sadel eftersom hästen med största sannolikhet kommer ändra på sig igen. Så längen sadeln sitter ordentligt bra med padd ser jag ingen anledning till att köpa ny. För att inte glömma att vissa hästar är byggda sådana att de kommer vara tvugna att gå med padd på grund av deras exteriör 
 
Döm inte padden, eller ägaren är väl det jag vill komma fram till!
 
Utrustning, Åsikter och tankar | | Kommentera |

Motivationen är A och O

Något jag prioterar högt är hästen motivation. Att hästen är glad och nöjd gör också att arbetet blir bättre, hästen vill jobba och vill lära sig. Allt blir roligare både för häst och pilot samt att faktiskt resultaten kommer snabbare. 
 
För att hålla Buster glad och motiverad till träning så har jag några grundpunkter som jag är otroligt nogrann med.
 
Uppvärmning. Att värma hästen långsamt och ordentligt. Att börja kräva att hästen ska sätta sig på bakbenen och höja formen utan att den är riktigt varm kommer den bara sätte sig på tvären eftersom jobbet blir obekvämt, stelt och jobbigt. Värmer man ordentligt är redan hälften vunnet. 
 
Det är såklart individuellt hur mycket en häst behöver värma men jag brukar tänka minst 10 minuter skritt på lång tygel och då en hyfsat aktiv skritt och sen lite jogg på lång tygel med tempoväxlingar innan jag börjar samla. 
 
Rida efter dagsform och förutsättningar. Börjar hästen kännas motvillig? Stanna till och pusta och fundera på vad som händer och hur det känns. Det som skulle ha varit ett riktigt trimmpass kanske får bli en timmes skritt med lösgörande. Jag vill vara nogrann med att lyssna på hästen och lära sig att skilja på trots och motvillighet. Ibland kan man rida igenom det man vill men många gånger måste man också inse att vi måste gå fem steg tillbaka. Håll ridningen okomplicerad. Lägger du in nya övningar, kom inte med allt samtidigt utan introducera försiktigt och skynda långsamt. Hästen ska kunna avsluta passet med att veta att den gjort rätt och är nöjd, inte förvirrad. Att rida hästen helt slut är något jag sällan gör. Jag vill kunna hoppa av hästen och känna att både jag och den hade kunnat fortsätta en liten stund. Rider man tills den börjar bli riktigt trött kommer man bara stöta på nya problem och tillslut kan man aldrig avlsuta med en positiv känsla. Missförstå mig rätt, man måste rida fram mjölksyra för att träna men man behöver inte rida sen så trött att den börjar gå och snubbla och verkligen inte orkar något mer efter. Det kan man göra någon gång ibland men tillslut kommer inte hästen tycka att det är kul om varje pass innebär att den är helt slut.
 
Att också tänka på vad passen kommer ge och inte ge. Jag är noga med att tänka på vad vi gjort under veckan, har han inte gått så mycket så får man ta ännu mer hänsyn i dressyr och lägga ner ännu mer tålamod och tid. Red du inte igår? Då kanske du inte kan förvänta dig att träningen idag kommer gå hur bra som helst. Har du ridit mycket och lagt mycket tid på detaljer och grunden i veckan? Ja då har du mycket bättre förutsättningar inför helgens tävling. Att planera tävlingar är svårare än vad man tror. Jag vill aldrig utsätta Buster för press att jobba på tävling till han är helt slut utan då kanske istället bara rida en klass. Andra programet ska inte få bli sämre för att vi inte orkar. Tävling ska vara kul!
 
Variera all träning. Att variera tycker jag är allra viktigast. Jag brukar försöka med att Buster aldrig gör samma sak två dagar i rad om det inte handlar om att vara ute i skogen. Men även där kan man ju variera sig. Genom att alltid variera träningen skapar man en hållbar häst och en glad häst. Rider man dag ut och dag in dressyr tillexempel kommer hästen snart veta vad som kommer hända när du kommer med ett grimskaft och hämtar hästen. Genom variation vet aldrig hästen om vi ska tömköra, hoppa, trimma, busa i skogen eller bara promenera. Buster är 9 av 10 gånger riktigt glad i all sorts träning även om han också såklart kan tycka att vissa saker är onödigt jobbiga och att han hatar regn och blåst. Eftersom han aldrig vet vad som ska hända är han också alltid positiv när jag kommer.
 
Sist men inte minst, ryttarens insparation och motivation. Det samma som att det inte är roligt om hästen inte är glad och motiverad är det inte heller kul för hästen om piloten inte är på g. Jag brukar tänka att om jag verkligen inte känner för att rida en dag, då gör jag inte det. Sånna pass ger inget ändå, ingen har roligt. Ta och mys med hästen eller gå en promenad med den istället.
 
Åsikter och tankar | | Kommentera |
Upp